Varje gång jag gör de intensiva passen, Hot 60 eller Hot 90 tänker jag att jag ska skriva ner en del tankar efteråt. Oftast glömmer jag det.
Andningen
På passen går man igenom fire-breathing, kapalabhati - det konstiga är att instruktören aldrig säger att man får/kan/bör använda denna andningsteknik senare under passet. Istället ska man praktisera "vanlig" andning, vad det nu är. Jag förstår att de menar att man inte ska tvinga sin andning åt något håll - utan att ha lika många in- som ut-andetag - men detta blir väldigt kontradiktoriskt. Å ena sidan säger läraren: "Det enda ni behöver göra här i 90 minuter är att andas" - å andra sidan när man verkligen behöver andas för att parera värmen så ska man inte göra det...
När jag då börjar drabbas av panikångest med symptom som jag gissar är att nerverna i armar, ben och nacke samt axlar nästan bränner ska jag andas "normalt". Hur kan det vara hälsosamt. Temperaturen på 41/42 Celcius höjer pulsen, så att det kan räknas som aerbisk träning (Jag borde testa med pulsband nån gång faktiskt).
Det normala vid höjd puls är att hjärtat som sagt slår snabbare, och andningen blir snabbare. Detta gissar jag är för att framförallt transportera bort kväve (N) från blodet. Om jag då inte andas tillräckligt snabbt, känns det istället som jag håller på att explodera av panik - att jag går in i fight/or flight - mest det sistnämnda. Jag får kämpa emot för att inte gå ut ur lokalen. Min inre dialog debatterar. "Nu är jag utanför toleransfönstret - det här kan inte vara bra" - "Allt är ok - Ta det lugnt - Andas - Försök att stanna kvar i känslan" "Jag vill aldrig uppleva sådan här panik igen i mitt arbete - jag måste välja bra arbetsplatser/uppdrag etc - Tänk på hur det var när jag hade sådan här ångest för jämnan i flera månader och inte hade en aning hur jag nånsin skulle kunna få ett slut på det...." Jag är nära att gå ut när jag minns andning vi lärde oss på Shotokan-Kase-Ha Karate. Två snabba inandningar inom näsan och en kraftig väsande utandning genom munnen, med en viss rytm 1-2-3..., one-two-threeeee.
Tidigare låg jag i shavasana och försökte göra ujja-breathing. Instruktören säger högt "det är fortfarande någon som andas så att det hörs" han upprepar detta flera gånger. Jag tänker på de gånger jag varit konsult och andra kommenterat exempelvis min andning eller pustande. Nej, tänker jag "Aldrig ska någon annan diktera hur jag andas". Jag tror det är det sista man kan ta ifrån en människa - rätten att välja hur man andas. Inte ens om man sitter i fängelse (ja det är det värsta jag kan tänka mig förutom ett koncentrationsläger - där kanske det skulle bli problem) skulle någon säga att man inte fick andas i den takt man känner för. Men på en yogaklass kan instruktören med "makt" och utpressning av gruppen försöka få mig att sluta andas på mitt sätt. Personen till höger om mig vänder också huvudet och tittar på mig, för att se om jag inte liksom borde sluta andas på mitt sätt. Kort därefter säger hen igen "Just keep breathing normally - all you have to do for ninety minutes is to breathe. Det är ju det jag gör - jag andas för att försöka stanna i toleransfönstret iaf i sympatiskt nervsystem och inte gå över till dorsal-vagal = shutdown = parasympatisk #2. Vet ens instruktören om dessa saker? Har han en aning om nervsystemet? Var har han lärt sig att lära ut av yoga? av Bikram Choudhury? Ja han har jag inget förtroende för även om hans uppfinning med bastu-yoga verkligen är bra för mig, så undrar jag om han någonsin studerat effekterna av det biologiskt på ett vetenskapligt sätt...tvekar verkligen efter de videos jag sätt av honom - han verkar inte vara den typen liksom...
Lite senare när vi ligger i shavasana har jag kommit på ovanstående 1-2-3 enligt kase-ha och det börjar fungera, plötsligt kan jag andas ut länge...the tingeling sensation i mina armar och fingrar börjar att sakta avta - jag kan fortsätta mitt yogapass och göra de avslutande sittande positionerna...
Jag tänker att jag borde göra längre shavasana och denna gång har jag inte längre panik - jag borde - men det är så skönt att komma ut. När jag väl bestämt mig för att gå ut, och tar upp yogamattan kommer en strid sträng av svett rinnandes av mattan - undrar hur mkt - en liter? två liter? jag borde haft en spann med mig så jag kunde mäta.
Fler saker jag vill kommentera i nästa inlägg är hur instruktörens hastighet på rösten påverkar mig - samt kritik och diskussion kring hur poserna skiljer sig från andra "stilar"
Andningen
På passen går man igenom fire-breathing, kapalabhati - det konstiga är att instruktören aldrig säger att man får/kan/bör använda denna andningsteknik senare under passet. Istället ska man praktisera "vanlig" andning, vad det nu är. Jag förstår att de menar att man inte ska tvinga sin andning åt något håll - utan att ha lika många in- som ut-andetag - men detta blir väldigt kontradiktoriskt. Å ena sidan säger läraren: "Det enda ni behöver göra här i 90 minuter är att andas" - å andra sidan när man verkligen behöver andas för att parera värmen så ska man inte göra det...
När jag då börjar drabbas av panikångest med symptom som jag gissar är att nerverna i armar, ben och nacke samt axlar nästan bränner ska jag andas "normalt". Hur kan det vara hälsosamt. Temperaturen på 41/42 Celcius höjer pulsen, så att det kan räknas som aerbisk träning (Jag borde testa med pulsband nån gång faktiskt).
Det normala vid höjd puls är att hjärtat som sagt slår snabbare, och andningen blir snabbare. Detta gissar jag är för att framförallt transportera bort kväve (N) från blodet. Om jag då inte andas tillräckligt snabbt, känns det istället som jag håller på att explodera av panik - att jag går in i fight/or flight - mest det sistnämnda. Jag får kämpa emot för att inte gå ut ur lokalen. Min inre dialog debatterar. "Nu är jag utanför toleransfönstret - det här kan inte vara bra" - "Allt är ok - Ta det lugnt - Andas - Försök att stanna kvar i känslan" "Jag vill aldrig uppleva sådan här panik igen i mitt arbete - jag måste välja bra arbetsplatser/uppdrag etc - Tänk på hur det var när jag hade sådan här ångest för jämnan i flera månader och inte hade en aning hur jag nånsin skulle kunna få ett slut på det...." Jag är nära att gå ut när jag minns andning vi lärde oss på Shotokan-Kase-Ha Karate. Två snabba inandningar inom näsan och en kraftig väsande utandning genom munnen, med en viss rytm 1-2-3..., one-two-threeeee.
Tidigare låg jag i shavasana och försökte göra ujja-breathing. Instruktören säger högt "det är fortfarande någon som andas så att det hörs" han upprepar detta flera gånger. Jag tänker på de gånger jag varit konsult och andra kommenterat exempelvis min andning eller pustande. Nej, tänker jag "Aldrig ska någon annan diktera hur jag andas". Jag tror det är det sista man kan ta ifrån en människa - rätten att välja hur man andas. Inte ens om man sitter i fängelse (ja det är det värsta jag kan tänka mig förutom ett koncentrationsläger - där kanske det skulle bli problem) skulle någon säga att man inte fick andas i den takt man känner för. Men på en yogaklass kan instruktören med "makt" och utpressning av gruppen försöka få mig att sluta andas på mitt sätt. Personen till höger om mig vänder också huvudet och tittar på mig, för att se om jag inte liksom borde sluta andas på mitt sätt. Kort därefter säger hen igen "Just keep breathing normally - all you have to do for ninety minutes is to breathe. Det är ju det jag gör - jag andas för att försöka stanna i toleransfönstret iaf i sympatiskt nervsystem och inte gå över till dorsal-vagal = shutdown = parasympatisk #2. Vet ens instruktören om dessa saker? Har han en aning om nervsystemet? Var har han lärt sig att lära ut av yoga? av Bikram Choudhury? Ja han har jag inget förtroende för även om hans uppfinning med bastu-yoga verkligen är bra för mig, så undrar jag om han någonsin studerat effekterna av det biologiskt på ett vetenskapligt sätt...tvekar verkligen efter de videos jag sätt av honom - han verkar inte vara den typen liksom...
Lite senare när vi ligger i shavasana har jag kommit på ovanstående 1-2-3 enligt kase-ha och det börjar fungera, plötsligt kan jag andas ut länge...the tingeling sensation i mina armar och fingrar börjar att sakta avta - jag kan fortsätta mitt yogapass och göra de avslutande sittande positionerna...
Jag tänker att jag borde göra längre shavasana och denna gång har jag inte längre panik - jag borde - men det är så skönt att komma ut. När jag väl bestämt mig för att gå ut, och tar upp yogamattan kommer en strid sträng av svett rinnandes av mattan - undrar hur mkt - en liter? två liter? jag borde haft en spann med mig så jag kunde mäta.
Fler saker jag vill kommentera i nästa inlägg är hur instruktörens hastighet på rösten påverkar mig - samt kritik och diskussion kring hur poserna skiljer sig från andra "stilar"
Kommentarer
Så stå på dig och behåll din egen makt. Du behöver inte ingå i dialog om du inte vill med läraren, kanske en enkel gest med handflatan mot läraren så denne fattar att du säger "STOPP!" till denne.
Tror det är just därför trauma-medveten yoga börjar finnas mer och mer, då vanliga yogapass inte är anpassade att hantera speciella behov, utan "one size fits all"-tänk används. Men som sagt, stå på dig i din rätt att säga nej eller stopp, till läraren, verbalt eller fysiskt med en gest.
Johan